Class of 2009, segrare i Dukes Tourney U15.

En tillbakablick – Dukes Tourney 2009

Med precis två veckor kvar till årets turnering tar jag mig friheten att gräva mig ner bland gamla minnen från Dukes Tourney.
Jag gräver sex år tillbaka, till 2009.

Min äldste son hade ett knappt år tidigare vid middagsbordet plötsligt sagt att ”jag funderar på att börja med amerikansk fotboll”. Som gammal veteran från Åkersberga Bulldogs log jag lite inom mig och kunde inte annat än uppmuntra honom.

En vårsäsong med vissa framgångar.
Vårsäsongen bjöd på vissa framgångar.

Efter vinterträning, försäsong, och en hyfsat framgångsrik vårsäsong var det så dags för Dukes Tourney. Den där som jag aldrig åkte med till ”på min tid”, när det fortfarande var seniorer som spelade och lag från hela Norden bjöds in.

 

Som vanligt åkte spelarna ner till Skövde på torsdagen för att vila upp sig på Öhns Gård inför fredagens inledande matcher. Själv hade jag ännu inte riktigt lärt mig rutinen att även Flyers föräldrar och fans brukar ta sig dit redan på torsdagen, så jag satte mig i bilen fredag morgon för att hinna till de första matcherna.

Undertecknad, som fotograf under DT09.
Undertecknad, som fotograf i spöregnet under DT09.

Turneringen sparkade igång klockan 12 på fredagen, i hällande spöregn. Många skulle säga ”som vanligt”, men efter den fredagen är min egen erfarenhet från fem års turneringar att det faktiskt oftast är soligt och riktigt varmt.
Vädret påverkade spelet, och trots en 12-0 seger för Flyers U15 mot Göteborg Marvels fanns ingen större anledning att känna sig trygg med vad laget åstadkom.

Kvällen ägnades för min del åt att plocka isär och torka kamera, och att se vad Skövde hade att erbjuda vad gällde mat och att prata fotboll och livet med andra Flyers-föräldrar på plats.

Vigge peppar inför match.
Vigge peppar inför match.

På lördagen var ordningen återställd, och solen gladde oss i publiken och plågade spelarna på planen.

Dagen inleddes med match mot Kristianstad Predators.

DT09-vagen
Vågen efter seger.

Denna blev betydligt tuffare för Flyers, men efter en stark avslutning vann man matchen med 22-6.

Flyers U15 var nu redan klara för semifinal senare under eftermiddagen…

Starkt defence samarbetar.
Starkt defence samarbetar.

Slutspelet i turneringen kom att präglas av starkt försvarsspel från alla lag.

Semifinalen spelades mot Stockholm Mean Machines. Länge var det ett ställningskrig där inget av lagen kom någonstans på offence. Det var i stort sett bara ett riktigt lyckat spel under hela matchen. Som tur var, för oss Flygare, var detta spel en långpass från QB #10 Marcus Spreitz till WR #85 Alex Byquist. Matchen slutade 6-0, och Täby Flyers med halva laget som rookies hade tagit sig till final!

Kvällen blev en lång spänd väntan på morgondagen, med den traditionella föräldramiddagen på restaurang Parnassen (numera Sällskapet) mitt i Skövde. Tal hölls, priser delades ut. Men tankarna hos många av oss låg redan på morgondagens final…

Samling inför finalen för U15 under DT09.
Samling inför finalen för U15 under DT09.

I finalen skulle Flyers möta Västerås Roedeers, som 2009 hade ett mycket starkt lag och var stora favoriter till guldet. Bilden ovan är numera känd från lite olika sammanhang av profilering kring Täby Flyers, bland annat välkomstbilden på vår hemsida. Bilden är tagen vid lagets samling strax innan finalen inleddes. En bild med mycket själ som bär med sig minnen från en av höjdpunkterna i vår ungdomsförenings historia…

DT09-laget

U15-finalen var hela turneringens allra sista match.
Den spelades på A-planen och kommenterades av en hängiven speaker.
Då alla andra lag och deras fans från alla åldersklasser nu bara inväntade prisutdelningen, var slänten vid sidan av planen full av åskådare.
Allt fokus och hela 2009 års Dukes Tourney samlades kring denna uppgörelse mellan de två vinröda lagen.

DT09-final1

Första halvlek visade återigen starkt försvar från båda lagen. Minnet sviker mig möjligen, men jag tror att vi låg under med 0-6 redan i halvtid. Västerås visade sig vara precis så starka som vi befarade.

Men en bra return av #2 Simon Gustafson direkt på kickoffen som inledde andra halvlek gjöt nytt mod i Flyers spelare. Under en lång drive som åt upp mycket tid tuggade sig Flyers ända fram till 2-yardslinjen. Där trycktes man tillbaka av Roedeers försvar, och hade till sist ett fjärde försök c:a 10 yards från endzone.

DT09-Vigge2Skulle coachstaben med Victor Persson i spetsen välja det säkrare kortet och sparka för att få tre poäng? Det skulle kanske en annan coach gjort, och då kunnat åka hem med hedrande silvermedaljer. Men den coachen var inte Vigge. Han mindes troligen vad som funkat så bra tidigare i turneringen, och vad som avgjort semifinalen.

Skicka ut den där #85 på en kortpass till vänster, han tar den, och trycker sig förbi sin cornerback innan alla linebackers hinner komma till undsättning.

Vi hade 6-6.

Västerås startade sin drive och tog sig stadigt framåt över planen. Alla Flyers fans, nu med stöd från stora delar av den fulla grässlänten som börjat gilla denna underdog, gjorde allt för att stötta Flyers försvar med rungande ”Deeefence, klappklappklapp, deeefence, klappklappklapp” och allmänt oljud när Roedeers skulle sätta igång spelen.

Flyers försvar höll. Tiden tog slut. Det var lika.

DT09-domarbasVad händer nu?

Speakern sökte upp domarbasen, som redogjorde för både domare och publik. En drive var från 10-yardlinjen. Fyra försök, plus eventuell extrapoäng. Upprepas till ett av lagen vunnit.

Slantsingling avgjorde, Täby Flyers skulle börja anfalla.

Vi började trevande, med ett kort springspel. Spänningen och engagemanget var nu på topp i hela publiken. Lika nervöst som det var bland oss, lika fokuserade var våra spelare.

Två hjältar under DT09.
Två av alla hjältar under DT09.

Då gjorde Flyers det.
Igen.

Långpass till #2 Simon G gav touchdown.
Kortpass till #85 Alex B gav extrapoäng.

Då förlorar vi i alla fall inte i första omgången av förlängningen, tänkte denna supporter som inte vågade hoppas…

Västerås gick nu till anfall. Ett kort springspel. Ett misslyckat passförsök. Och på tredje och 10 fick de sen ett lyckat spel som jag tror gick ända till endzone. Men istället för 6 poäng till Västerås kom en gul flagga flygande i skyn som en räddande ängel. Holding på linjen. Tillbaka till 20-yardlinjen.

Fjärde och tjugo.
Allt eller inget.
Det tog säkert en minut innan domarna och lagen fått ordning på allt för att sätta igång spelet igen.
En fruktansvärt lång väntan för oss bredvid.
Aldrig har det låtit så mycket på sidlinjen i Skövde, vare sig förr eller senare.
Gåshuden man hade där nere, i den stunden, för sex år sedan, kommer fortfarande tillbaka när jag minns.

DT09-sistaspeletDet sista spelet som spelades under Dukes Tourney 2009 var ett passpel av Västerås Roedeers.

Quarterbacken hittade inte sina mottagare direkt, utan rullade ut på sin vänsterkant för att få mer tid. Flyers hade sin DE #72 Rasmus Rapp, en av planens snabbaste spelare, på höger sida av den defensiva linjen.

Där och då var den positionen den bästa platsen i världen för honom.

Med hjälp av lagkamraterna som stängde övriga alternativ för Roedeers QB kunde Rasmus ställa in siktet och avsluta turneringen med en sack som fick Flyers sidlinje att explodera i glädje och oss i publiken att sjunka ihop i små våta fläckar av nervositet som äntligen var över.

Täby Flyers hade tagit sitt första guld i Dukes Tourney.
Och jag säger som jag brukar – Tack för underhållningen!

DT09-vinnare

 

4 reaktioner till “En tillbakablick – Dukes Tourney 2009”

  1. Wow vilken spänning. Möcke bra skrivet . Jag fick ståpäls när jag läste din krönika.
    Gud hjälpe de andra lagen i år . För här kommer det att spelas fotboll i år.
    Flyers är ostoppbara . Flyers year.

  2. Jag minns känslan som Jonas nämnernär vi satt i grässlänten, håller med en av de häftigare ögonblicken under de år vår familj varit på Dukes (August spelade U13, idag coach för Flyers U13)..

Kommentarer inaktiverade.